Dr.Ebrahimi (Shapoll) hemsida

Kurder
Kurderna är en nation med språk och historia och kultur och land som skiljer de från andra folk. De flesta kurder är i Turkiet (cirka 25 miljoner), Iran (fler än 11 miljoner), Irak (fler än 7 miljoner), Syrien (ungefär 1 miljon) och Libanon, Armenien, Azerbajdzjan och Israel. Under de senaste årtiondena av bombningar och krig som följer av de staterna i mellanöster flyttade en del av kurder till Europeiska länder och Amerika. Kurdiska språket är ett språk som tillhör den indoeuropeiska språkstammen.

Kurdiska Språket
Indoeuropeiska språk. Hit hör bland annat armeniska samt ett antal iranska språk såsom farsi (persiska) kurdiska och baluchi. Dessa är besläktade med de europeiska språken. Begreppet indoeuropeisk myntades under förra århundradet, när man upptäckte att det antika indiska språket har systematiska likheter med latin och grekiska. På samma sätt kan man hitta vissa likheter mellan kurdiska och de språk som talas i Europa idag. Man kan hitta likartade ordstammar, framförallt när det gäller räkneord, familjerelationer, namn på kropsdelar och vissa djur. Exempel: Kurdiska svenska engelska, tyska,franska Tu, to du Thou, du, tu Dû två two, zwei, deux Neh, no nio nine, neun, neuf Biro ögonbryn eyebrow,brof Didan tand tooth,zahn,dent Pê fot foot, fuss, pâ Lêw läpp lip,lippe,lèvre/lippe Bira bror brother, Bruder, frère Dot dotter daughter, Tochter Girtin gripa, ta greifen Ne nej, inte no, not,nein, ne,non Nû, Niwê, Newe ny new, now, neue Ku, ke att, som que Emellertid är det få ord där likheterna är uppenbara. Släktskapet visar sig mer i språkets struktur. Ordföljd och böjningsmönster skiljer sig en ´hel del mellan kurdiska och svenska, likaväl som det finns stora skillnader mellan t ex tyska och franska. Men vi kan använda samma grammatiska begrepp för att beskriva dessa språk medan det behövs en annan typ av begrepp för att beskriva t ex. ett semitiskt begrepp som arabiska. Utarmning i Turkiet Kurderna har ett eget språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Detta är ett banallt och självklart faktum, som tyvärr måste fastslås med ordentlig skärpa. Kurderna har nämligen blivit utsatta för så många propagandistiskt färgade påståenden att det idag finns människor som tror att de varken har något eget talspråk eller skriftspråk. Kurdiska är ett ordrikt språk med många bildutryck. Känslor och stämningarkan utryckas mycket poetiskt. Framför allt har det kurdiska språket berikats i omvårdnaden av det talade ordet. Det finns en rik skatt av sagor, visor och ordspråk. Men kurdiska är också ett litteraturspråk. Efter Ahmed-e Khanî som diktades sitt verk om Mem och Zin på 1600-talet följde en litterär blomstring i de kurdiska småfurstendömena. Idag hålls flertalet kurder avstängda från sitt kulturarv. Den turkiska staten driver sedan 1920-talets kemalistiska omvälvning en konskvent politik för att förturka sina medborgare. Alla hänvisningar till att det finns ett kurdiskt språk, en kurdisk kultur och ett kurdiskt folk är strängt kriminaliserade. Genom att Turkiet dessutom övergick till latinsk skrift vid samma tid är det idag få som kan läsa de gamla kurdiska skrifterna, som är skrivna med arabisk ortografi. Den Irakiska staten, som med gaser, flyganfall och tvångsförflyttningar är i färd att skapa en "Entlösung" av den kurdiska frågan, garanterar i sin författning kurdernas rättigheter. Skolor, universitet och akademier har byggts upp för kurderna. Under de senaste årens ursinniga arabiseringspolitik har många kurdiska skolor stängts, men kurderna har haft möjligheter att utveckla sitt språk och sin kultur. Det skrivs romaner, poesi och facklitteratur på kurdiska och man kan hitta såväl Shakespeare som Strindberg i kurdiska översättningar. Den kurdiska som används för litterärt bruk i Irak bygger på den dialekt som talas i universitetsstaden Sulaimani, alltså en variant av sorani-dialekten. Den skrivs med speciellt anpassade arabiska bokstäver. Stavningen är reformerad och en helt fonetisk med egna bokstäver också för de korta vokalerna. Besläktad med persiska Kurderna i Iran talar huvudsakligen sorani liksom flertalet av deras bröder i Irak. De iranska kurderna har inte tillgång till någon skolundervisning på sitt eget språk och de har små möjligheter att odla sin egen kultur. Den iranska staten har av tradition spelat på kurdiska upprorsstämningar i grannstaterna men betraktat sina inhemska kurder som en slags perser. Det kurdiska och det persiska språket är besläktade, ungefär som spanska och italienska. Skillnaderna mellan dem är dock så systematiska att de omöjligen kan betraktas som varianter av ett och samma språk: * Historia: Det nuvarande persiska språket har utvecklats ur fornpersiskan via parthiska och pehlevi och har vidare absorverats så många arabiska ord att halva ordförrådet nu är av semitiska ursprung. Kurdiska har antagligen utvecklats ur mediska, ett språk som skilde sig från det persiska redan under antiken. Vidare har det kurdiska språket bevarat mer av sin ursprungliga karaktär än det nypersiska och är inte lika influerat av det arabiska. Man kan se att kurdiska och persiska är närbesläktade men åtskilda språk genom att studera de vanligaste ordens stammar. Under tidernas gång har vissa konsonanter systematiskt glidit i sär. Exempel: Kurdiska persiska Roj rûz = dag (tonande sje-ljud) (tonande sje-ljud) Jin zan = kvinna Zan-î-n dân-est-an = att veta Ker kher = åsna * Verbsystem : Kurdiska verb böjs med förstavelser och ändelser som visar tempus och modus samt personändelser. Systemet är mycket enhetligt och har man lärt sig att böja ett verb så har man i princip en nyckel till alla andra verb. Medan ett svenskt verb kan ha tre olika stammar (sitta, satt suttit) kan man klara de kurdiska verben med två stammar. (Det finns naturligtvis undantag, men de är få och kan räknas på ena handens fingrar). Det persiska verbsystemet är likt det kurdiska i sin grundstruktur. Emellertid skiljer sig det kurdiska verbsystemet på en avgörande punkt från andra mer eller mindre besläktade språk. Det är hela mönstret kastas om näe man böjer ett transitivt verb i förfluten tid. Meningen "jag såg dem" måste byggas efter mönstret "mig de sågo" De omvända böjningsmönstren följer skilda grammatiska regler i olika dialekter. Förekomsten av sådana passivliknande böjningsmönster är dock en gemensam nämnare för alla dialekter av det kurdiska språket. Om man är osäker på om en viss lokal dialekt är kurdiska eller inte, är det bästa "lackmustestet" just att undersöka verbsystemet. Kurdiska Dialekter Den nordliga huvuddialekten kurmancî (kurmandji) talas av kurder i Turkiet, Syrien, delar av norra Irak, delar av västra Iran och Sovjetunionen. Detta är en dialekt som talas av flest kurder. Eftersom Turkiet inte erkänner det kurdiska språket finns där inte heller några språkvårdsmyndigheter som kan normera kurdiskan. De som tagit på sig denna uppgift är istället organisationer i exil samt myndigheter i Sovjetunionen, framförallt i den armeniska delrepubliken. Den sydliga huvuddialekten, ofta kallad soranî, talas i Iran och Irak. Tack vare att kurderna i Irak lyckats hävda sina kulturella rättigheter är soranidialekten den mest utvecklade idag. Utöver kurmancî och soranî finns två mindre dialektgrupper, goranî/zaza samt lûrî/feylî. De kurdiska dialekterna skiljer sig på många sätt men de är omsesidigt förståeliga. Kurder från olika hörn av Kurdistan har ungefär lika lätt eller svårt att förstå varandra som skandinaver från olika delar av Skandinavien. I det ena fallet talar man om olika dialekter, i det andra om olika språk. (Till vardags klassar man de nordiska språken på grunder som är mer politiska än språkvetenskapliga). Kan man skapa ett kurdiskt riksspråk? En av de mest utmanande uppgifterna i ett framtida självständigt Kurdistan kommer att bli att skapa ett enhetligt riksspråk. Det kurdiska språket har en stor potential att bilda nya ord och det är också möjligt att låna in främmande ord. Idag används många låneord för företeelser som hör nutidssamhället till. Men vilka ord man lånar beror på om man befinner sig i Iran, i Turkiet eller i en europeisk exilmiljö. Kurdiska kan skrivas med tre olika alfabeten; det arabiska, det latinska eller det kyriliska. Kurmancî skrivs vanligen med latinska bokstäver medan sorani skrivs med arabiska. I princip är de tre skriftsystemen utbytbara mot varandra och man kan om man vill använda vilket som helst av de tre alfabetena för alla dialekter. Om folk från alla hörn av Kurdistan ska kunna kommunicera med varandra, bör man naturligtvis ha ett enhetligt skriftspråk. Vilket alfabet som bör dominera är mer en politisk än en språkvetenskaplig fråga. Den djupaste skillnaden mellan dialekterna ligger inte i uttalet utan i grammatiken. Det är lätt att låna in ett lokalt ord från den ena dialekten till den andra. Däremot är det mycket svårt att göra sig förstådd om man blandar de olika dialekternas sätt att bygga riktiga meningar. Exempel: Kurmancî: Min di dil-ê xwe de got 1 2 3 4 5 2 6 Soranî: Le dil-î xo-m da gut-im 2 3 4 5 1 2 6 1 Svenska: Jag sade i mitt hjärta (jag tänkte för mig själv). 1. min, mig, (jag vid omvänd verbböjning) 2. i, inom, inuti 3. hjärta 4. bindeändelse, motsvarar engelsk of-genetiv 5. själv, egen, min, mig, sin, sig etc. 6. sade (3:e person singularis) I sydkurdiska bygger man gärna på orden med kedjor av ändelser. Dessa fungerar som grammatiska byggstenar. De är få till antalet men kan kombineras på många sätt och får sin betydelse efter var de placeras i satsen. Nordkurdistan är mer analytisk med olika småord för att uttrycka motsvarande funktioner. I gengäld har nordkurdiska vissa kausus- och genusformer som helt försvunnit ur suleimaniediealekten. Om man ska skapa ett kurdiskt riksspråk måste man antingen låta en dialekt ta dominansen över de andra eller konstruera fram syntetisk blandning. Om kurderna lyckas erövra sin frihet kommer det att krävas stor klokskap av de ledare som ska lösa språkfrågan. Men man bör hålla i minnet att många nationalstater som finns idag på något sätt har lyckats lösa problem av samma svårighetsgrad. Att kurdernas dialekter fortfarande glider isär är först och främst ett resultat av att deras land hålls ockuperat av fyra olika stater.
Litteratur, Religion och Historia
Litteratur Kurderna har först i modern tid en litteratur på modersmålet. De egna litterära verken är få, men det finns undantag. Detta beror på att det kurdiska språket har under många år varit förbjudet att användas offentligt. Detta har lett till att registreringen av kurdiska texter har varit svåra att genomföra då användningen av språket varit förbjudet i många områden. Men trots detta förbud så fanns det kurdiska författare och poeter vars verk blev nedskrivna. De verk som lyckats bevaras utan att förstöras, finns idag kvar att läsa. Ehmedê Xanîs "Mem û Zîn" och Sharaf al-Din Bitlisis "Sharafnama" gått till historien som några av världens litterära mästerverk. Den muntliga traditionen och berättarkonsten är viktig. Ofta berättas episka berättelser om legender, strider, hjältedåd och kärlek, ofta i form av sång av en bard (dengbêj). Religion De flesta kurder bekänner sig till den sunnitiska grenen av islam. Betydande minoritetsgrupper bland dem bekänner sig dock till shiitisk islam. Före islams ankomst var de flesta kurderna zoroastrier, med det fanns också kristna minoriteter.[2] Många kurder är sekualiserade muslimer och ofta firas endast större högtider såsom ramadan. Kurder har som sagt ett eget nyår kallad newroz och detta är något som, till skillnad från religiösa högtider, firas över hela Kurdistan oavsett religion. Historia Huvudartikel: Kurdernas historia 800-talet - Kurderna börjar konvertera till islam från yezidism.[källa behövs] 1000-talet - Ayyubi dynastin grundas av Saladin 1896 - Kurdiskt kavalleri[ifrågasatt uppgift][källa behövs] tar del i en turkisk massaker på armenier i staden Van.[källa behövs] För att förstå dessa gränsstrider måste man gå långt bakåt i tiden.[källa behövs] 1915 - En del av kurderna deltog i Osmanska rikets folkmord[ifrågasatt uppgift][källa behövs] på armenier, assyrier/syrianer och greker mot löfte om att få behålla hälften av vad de rövat.[3] 1921 - Den nya staten Iraks territorium överlappar Kurdistans. 1923 - Det nya Turkiets territorium överlappar Kurdistans. 1925 - Första kurdiska upproret i Turkiet 1946 - Efter de allierades ockupation av Iran under andra världskriget uppstår en kurdisk stat, Mahabadrepubliken, på sovjetockuperat område i Iran och Azerbajdzjan. När Sovjetunionen drar sig tillbaka krossas republiken av Irans regering.[källa behövs] 1958 - Iraks konstitution erkänner två folkgrupper - araber och kurder. 1979 - Islamiska revolutionen i Iran. Kurderna misslyckas med att uppnå självstyrelse. PKK bildas. 1984 - Den kurdiska organisationen PKK börjar utföra väpnade attacker i Turkiet och andra länder. Turkiet slår tillbaka med militärjunta.[källa behövs] Alla politiskt aktiva tvingas fly landet eller fängslas.[källa behövs] 1988 - Gasattacken i Halabja. Iraks krigsmakt använder stridsgas mot civila kurder och dödar flera tusen.[4] 1991 - Gulfkriget. Ett kurdiskt uppror uppmuntrat av USA slås ner, och en halv miljoner kurder drivs på flykt från Irak.[källa behövs] 1991 - Turkiet upphäver förbudet mot minoritetsspråk.[källa behövs] 1994 - Leyla Zana, ledamot i Turkiets parlament, talar på kurdiska i parlamentet och förespråkar kurdiskt självstyre. I samband med detta döms hon till 10 års fängelse.[källa behövs] 1999 - Abdullah Öcalan arresteras på Greklands ambassad i Nairobi. PKK byter namn till KADEK.[källa behövs] 2003 - USA och dess allierade invaderar Irak. 2005 - 12 mars, bryter ett kurdiskt uppror ut. Upprorets slås ned med järnhand.[källa behövs] Regimen i Syrien delar ut vapen till arabiska grupper[källa behövs] som också slåss mot civila kurder.[källa behövs] Systematiska övergrepp sker,[källa behövs] arabiska milismän i samarbete med syrisk militär[källa behövs] rånar kurdiska hus och butiker som en slags kollektiv bestraffning.[källa behövs] 2005 - De kurdiska partierna PUK och PDK väljer att slå sig samman och bildar regering tillsammans.[källa behövs] Folket röstar fram Masoud Barzani som Kurdistans förste president.[källa behövs] 2006 Irakiska Kurdistan (norra Irak, södra Kurdistan) har sedan flera år totalt självstyre[källa behövs] och ses som Iraks säkraste område.[källa behövs] Nya byggnader är ständigt under konstruktion.